ODEN

Under påskhelgen 2015 var vi tvugna att säga hejdå till vår hund som pangbom fick diskbråck och inte kunde gå. Det var tungt och en som tog det hårt var den andra hunden som blev ensam kvar. Jag satt och kollade efter en ny kompis till Maister och hittade en uppe i Värmland.

Den 10 april kl 05 kom mannen hem och sa Här har du din hund😊 Då körde han till Värmland efter jobbet på torsdagskvällen och kom hem fredagsmorgonen lagom tills han skulle jobba igen. Då kom det en liten kille till oss som hette Gas. Nääää han kunde inte heta Gas tyckte vi utan döpte honom till Oden.

Så himla mysig och snäll och alla älskade honom. Maister var nöjd över sin nya kompis. De blev ett radarpar när de kom på att de kunde ju minsann rymma tillsammans! En gång fick vi hämta de på golfbanan och en annan gång låg de i en damm med änder.

Vi gick på valpkurs och han skötte sig exemplariskt. Men egentligen hade vi inte tiden till honom eftersom Tuva var bebis när vi skaffade han. Å det var synd.
Han växte och blev grymt stark och på senaste tiden så förde han ett himla oväsen här hemma. Inte fick han göra det han allra helst ville heller - jaga! Vi gick på hundkurs igen och jag fick lite tips av den gamla militären som ledde kursen. Vi pratade om att omplacera honom. Tankarna gick många gånger att han hade haft det bättre hos någon som hade tiden för han. Ett energiknippe som behövde få komma ut. En kille hörde av sig och ville hämta han redan på helgen, jag var grymt ledsen och det kändes inte bra. Nä han fick stanna kvar ändå. Sen kom lillebror och jag tyckte mer och mer synd om Oden. Han förtjänade ett bättre liv!

På farsdag bestämde jag mig - Oden förtjänar det bästa! Vi la ut honom på en annons och det dröjde 10 minuter innan det började ringa, den första som ringde var en tjej från Fjällbacka och redan där kändes det så himla bra. De skulle höra av sig igen när hon pratat med sin man och jag är så himla glad att hon ringde innan hon pratat med sin man - annars hade hon ju inte varit först! För det ringde och ringde och ringde... Till och med en man som va på semester på Fuerteventura ringde... Efter 40 samtal fick vi ta bort annonsen. Jag pratade med hennes man med och det kändes fortfarande så himla rätt. Först hade jag ju tänkt att jag och barnen inte skulle vara hemma när Oden hämtades för jag visste inte om jag skulle fixa det. Men så ville de komma mitt i veckan och då hade jag ju inget val. Jag va ledsen och tyckte det va jobbigt och mannen sa att jag kan ju ångra mig. Men ne, det kändes verkligen rätt och skulle Oden kunna få det så himla bra och jag komma och sabba det för att jag tänker på mig själv? Nä jag va tvungen att tänka på Oden och det bästa för honom! De kom och det kändes lika bra då som på telefon. Oden flyttade till Fjällbacka i november och alla var ledsna och jag tycker fortfarande det är jobbigt. Men att få uppdateringar då och då och se att han får tid och kärlek och jaga - det värmer och jag är så glad att jag gjorde det bästa för Oden och att han kom så rätt för i rätt familj hamnade han❤